LÄROMEDEL – ETT OPIUM FÖR LÄRARE?

Jag ska sticka ut näsan här och komma med lite läromedelskritik: Läromedel_trave
-Jag heter Kristina Bergdahl och jag är läromedelsmotståndare.
Där. Nu är det sagt.

Lite provocerande kan det nog vara men nej, jag använder inte traditionella läromedel. Det har hänt några gånger men det är inte ofta. Jag har heller inte någon av dessa gånger varit nöjd med resultatet. I svenskämnet kan ändå vissa läromedel ha ett visst existensberättigande; och fungera som lättillgängliga uppslagsverk. Just nu testar vi på min skola ett nytt digitalt läromedel – som jag inte alls har mycket emot. Det fungerar just som ett lättillgängligt uppslagsverk framförallt när det gäller basfakta kring litteraturhistoria. Även i engelska finns det läromedel som är mer uppslagsverksaktiga och därför användbar. I övrigt har jag mycket svårt att se någon vettig användning alls av traditionella läromedel. Alltså har jag kommit fram till att jag ogillar läromedel. Låt mig förklara varför.

bored

 

1. En lärobok kan vara det snabbaste sättet att få vilken kurs som helst att framstå som väldigt tråkig. Ta engelskämnet som exempel: jätteroligt ämne, inspirerande kurs full av möjligheter. Att reducera detta roliga till ”Chapter One, page 8” känns ganska onödigt.

 

2. En lärobok är ett effektivt sätt att få mig som lärare att förlora min professionalism och få alla kurser att kännas väldigt ”skolmässiga”. Det är ju någon annan, för mig och eleverna helt okänd person, som bestämt innehåll och upplägg för de olika momenten. Den personen kan omöjligt veta vad vi är intresserade av eller behöver lära oss!? Den personen kunde inte heller, när läroboken skrevs, veta vad som är aktuellt i världen just i dag.

3. Hur gör man ens? Jag vet faktiskt inte hur undervisning medelst lärobok går till (om den inte används som uppslagsbok)! I grundskolan såg upplägget ut så här: 1. Vi gick igenom glosor, 2. Vi lyssnade på texten ur ”Textbook” (”Chapter One, Page 8…), 3. Vi läste samma text högt (enskilt eller i kör), 4. Vi jobbade med övningar/uppgifter i ”Workbook”. Jag vet inte vad ni säger men för mig fungerade detta upplägg hyfsat upp till årskurs fyra men redan under mellanstadiet blev det olidligt själsdödande tråkigt. Jag, som alltid älskat engelska språket, tyckte att engelska var det tråkigaste ämnet i skolan. Det säger en hel del. Är det detta upplägg det är tänkt att vi ska använda i gymnasieskolan också?!? Jag vet faktiskt inte men det verkar inte klokt.

4. Alla elever på min skola har i dag en egen dator. Alltså har de och jag tillgång till en hel värld av kunskap, fakta och information om allt vi kan tänkas vilja veta. Om vi ska jobba med realia – säg USA – i engelskkursen, kan vi gå direkt till Vita husets hemsida för att få veta vad som händer där. Vi har tillgång till de senaste klippen från presidentens tal om vi vill veta vad han säger, och så vidare.

frågeteckenJag måste återkomma till fråga 3: Hur gör man? Alltså, på riktigt, hur gör man? Om vi tar engelskämnet som exempel; Går jag igenom glosorna? Alla glosor eller bara vissa? Hur går glosgenomgången till? Läser läraren högt? Läser eleverna glosorna en och en, eller i kör? Texten sedan: Läser läraren upp texten? Läser eleverna texten turvis eller i kör? Eller lyssnar alla på texten inläst på skiva? Och sedan då? Diskuteras texten tillsammans i helklass? Är det inte väldigt svårt att väcka intresse (både hos lärare och elever) för en slumpmässig text som är utvald att läsas, inte för att den passar in eller är intressant, utan för att den råkar finnas i läroboken?

Jag undrar över detta även i svenskämnet. Läser alla texten samtidigt/tyst/högt/individuellt eller hur går det till? Diskuterar alla sedan vad texten handlade om? Gör alla några/alla övningsuppgifter som hör till texten? Hur redovisas de? Skriftligt/muntligt/individuellt/i helklass? Ges någon uppgift i läxa? Hur och när redovisas den? Har man genomgångar? Består genomgångarna i att återge det som står i boken eller går läraren utanför den? Jag har inga svar och jag tror inte att jag ens vill veta.

Det jag också undrar över är hur det fungerar i och med att läromedel kan vara uppbyggda på lite olika sätt; tematiskt eller kronologiskt, till exempel. Om jag har ett tematiskt uppbyggt läromedel; måste jag jobba tematiskt då? Hela tiden? Hur kan jag då anpassa min undervisning efter eleverna, för att inte tala om mig själv?

Jag anser att det är en viktigt generell regel att undervisningen anpassas efter elevgrupp och deras intresseområde. Men det är också en lika viktig generell regel att undervisningen anpassas efter läraren och lärarens intresseområde. Det ger helt enkelt roligare och intressantare lektioner. Dessutom tycker jag att det är viktigt att de uppgifter mina elever gör, som jag måste läsa och bedöma, är intressanta och roliga för mig att läsa. Rättnings-/bedömningsmomentet kanske inte alltid är helt lustfyllt men om ämnet dessutom är ointressant blir det ju helt olidligt. Vilket innebär att jag garanterat gör ett sämre jobb. För mig känns tanken på att följa ett läromedel som att totalt abdikera från min lärarprofession, ja rentav som ”ett opium för folket”. Om jag skulle tvingas att göra detta skulle jag ha bytt jobb för länge sedan.

En viktig del i lärarprofessionen är att tolka kursplanerna med sina kunskapskrav och applicera dem på varje elev/elevgrupp. Om någon annan redan gjort denna tolkning åt oss hoppar vi enligt min uppfattning över ett viktigt steg i processen och jag tror också att förståelsen av kursplaner och bedömningsgrunder inte gynnas. För mig fungerar det så att stötandet och blötandet av centralt innehåll och kunskapskrav, samt konstruerandet av lämpliga uppgifter, är en process som är nödvändig för att jag på djupet ens ska förstå kursplanerna. Därför är en annan undran: Hur 17 är det möjligt att sätta betyg i slutänden?

Naturligtvis är detta funderingar och sanningar som gäller för mig personligen och jag inser att det finns olika åsikter i frågan. Den som absolut vill använda traditionella läromedel har ändå fler alternativ i dag, tack vare digitaliseringen. Vi testar, som sagt, ett digitalt läromedel på min skola och jag gillar det! Särskilt i svenska fungerar det mycket bra (som ett uppslagsverk) och i engelska fungerar det delvis bra. Jämfört med tryckta läromedel är fördelarna många:

  • Innehållet är i mångt och mycket detsamma som i både gamla och nya läroböcker,
  • innehållet är ändå mycket mer uppdaterat jämfört med tryckta läromedel,
  • eleverna har språk/litteraturvetenskap/textutdrag/övningar på samma ställe,
  • eleverna har alltid med sig läroboken,
  • de får anteckna i sin lärobok,
  • de kan få alla texter upplästa direkt (specialpedagogen påpekade hur bra detta är),
  • extramaterial är lättillgängligt via länkar (=lätt att anpassa efter ambitionsnivå),
  • det är miljövänligt,
  • vi slipper administrera en massa böcker,
  • eleverna slipper bära på en massa böcker,
  • vi kan anteckna/skicka meddelanden till elevgruppen i de flesta digitala läromedel,
  • vi har chansen att påverka kommande versioner,
  • läroboken blir inte sliten och ful,
  • det är billigare,
  • vi nyttjar det faktum att eleverna har datorer
    osv.

Jag ser faktiskt inga nackdelar alls med digitala läromedel i jämförelsen med tryckta dito. Jag tycker nog fortfarande att det kan vara ännu bättre att helt klara sig utan men medan tryckta läromedel många gånger känns själsdödande, känns digitala läromedel möjligtvis lite som ”fusk” men som ett bra fusk 🙂

 

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s